Majvors´

Det goda i livet, dvs familj, resor, mat, vin, skrivande, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!


3 kommentarer

Det är nytt för mig det här med flyktingar……

Vi har ett flyktingboende i kommunen, som i så många andra kommuner och nu har min arbetsplats i uppdrag att träffa de alla barn i BVC-ålder som bor där. Sedvanliga BVC undersökningar samt vaccinationer ligger på oss.

I dag hade jag världens sötaste lilla 1-åriga flicka på besök. Föräldrar som var så glada att hon fanns för de var inte så unga att det var självklart. Men de kan inte ge den mat jag förespråkade hon behöver. De får tre mål mat på boendet och sen 19:- som ska räcka till allt annat man behöver (de som bor på boenden utan mat, får 61:- eftersom de får köpa mat själva) och det räcker inte till det extra jag tyckte hon behövde för att växa ordentligt.

Jag hade endast tillgång till en telefontolk och då bara en halvtimme. Man skulle behöva en tolk på plats i minst en timme, men alla tolkar har fullt upp. Man får gå igenom ”basic” och väga och mäta, vaccinera och kartlägga och informera det viktigaste.

Denna lilla tjej var som en solstråle hela besöket och föräldrarna så glada att få komma. Även om de hade bott bättre och med mer mat på en annan ort i Sverige, innan de kom hit till vår kommun. Totalt hade de varit i Sverige i 4 mån.

När jag vaccinerat och flickan var lite ledsen, gav jag henne en liten elefant som legat och ”skräpat” på mitt rum sen vi hade jubileum för länge sen och gav Goodiebags till våra familjer. Hon fick den av mig, men eftersom vi då, sen ett tag, lagt på med telefontolken förstod inte föräldrarna det utan lämnade tillbaka den som man gör när man ska gå.

Men jag visade med kroppsspråk och med Engelska (pappan kunde en aning Engelska) att hon fick behålla den och de vart tårögda både mamman och pappan. En elefant från Jysk för 15-20:-kunde alltså göra tre personer så glada.

Det gör  något med en inuti. Berättade om detta för barnen hemma och bara denna lilla historia fick dem att reagera över hur bra de har det. Då har vi ändå bara pratat om ett gosedjur!!! Tänk då hur vägen hit varit, om man samtalat om det etc.

Det här kommer bli komplext. Efter idag känner man att man bara vill kalla in alla dessa barn och strunta i alla välmående barn utan sån här historia, eller hur man ska uttrycka det. Samtidigt som man självklart vill träffa alla de ”vanliga” välmående barnen också, och vill träffa ”sina” familjer man värnar om. Men det ena utesluter ju faktiskt inte det andra. Tur det!

Gissar att en känsla av otillräcklighet kommer att husera i kroppen ett tag framöver…

Funderingar i natten….

Sov Gott!

Gosedjur

 

 

Annonser


2 kommentarer

Det blir inte alltid som man tänkt sig….men nu så…är den väck!

Ja nu gick det ju inte riktigt som planerat med uttagandet av porten. Natten till förra Fredagen fick jag frossa och feber och hela bröstet svullnade upp, vart rött och gjorde ont som satan. Vart livrädd. Min första tanke var ”Jaha, återfall och inflammatorisk bröstcancer denna gång”…..googlade…såg att prognosen på det inte var den ljusaste…..ringde onkologen och storgrät. De tar bara emot patienter som är under behandling och hänvisade till Vårdcentralen. Men de intygade i alla fall att en inflammatorisk BC inte blommar upp över en natt! Kändes ju skönt. Misstänkte, med lite hjälp av mina Fb-cancervänner (vi har en grupp på Fb) att det rörde sig om Rosfeber. Då ska man ha antibiotika snabbt och ibland helst intravenöst initialt.

Ringde till VC som hade fullt, men som ändå kunde ordna fram en tid. Högdos antibiotika och sängläge hela helgen vart det. Har inte varit så sjuk sen jag låg inne för lunginflammation med 41 graders feber i en vecka,  under min cytostatikabehandling.

Men sen vände det snabbt och sen var jag tillbaka på jobbet på Tisdagen. Fick en ny tid att plocka ut porten, vilken jag gjorde nu i Fredags.

Skitjobbigt, alla sjukhusbesök framkallar så mycket minnen och eftersom insättandet var så jobbigt så var detta inte alls kul.

Tog en fika innan och då kom en kompis som jobbar på sjukhuset ner och kramade om mig. Han hade sett på Fb att jag ”checkat in” och kom ner helt spontant. Åh vad jag behövde den kramen då! Han visste också vem operatören var och sa att ”han är bra” vilket kändes bra och han var bra. Sen är det alltid otrevligt när de rotar runt inne i kroppen med endast lokalbedövning. Fällde ett par tårar där på britsen i all tapperhet.

IMG_2231

Är förvånad att ”slangen” som legat i kärlet var så lång. 

Sen efter yngsta dotterns träning åkte vi upp till huset. Vi har firat alla hjärtans dag hela helgen typ. Åt lite löjromstoast och drack bubbel när vi kom fram.

IMG_2240

Sen på Lördagen chillade vi. Maken målade några vändor i nya badrummet (ska göra ett till i källaren) och var med Lillfia på skogspromenad på kvällen för att lyssna efter Ugglor. Jag läste bok och lagade sen mat. Oxfilé med en skogschampinjon-och potatisrösti. Smörslungade sockerärtor och grillad sparris till det. Så gott!

IMG_2250

Till det provade vi det andra ”Hjärtevinet”. Gott det med!

IMG_2252

Sen vart det Mello såklart!

Har känt mig trött idag. Har sovit sådär då det ömmat där de skurit. Ser ju rätt blåslagen ut runt snittet. Men i dag har jag klarat mig utan värktabletter. Alltid något!

Nu ny vecka och nästa helg kör tävlingarna i gång för oss. Rikstävling i Disco i Lindesberg, först ut för vår del!

Ha de!

 

 


2 kommentarer

Så, då var det dags att plocka ut den….

World Cancer Day idag…..hoppas, hoppas, hoppas skiten aldrig kommer tillbaka….

Känner ett starkt ”Been there done that” ….och önskar det aldrig hade varit!

IMG_2170

I morgon är det dags att infinna sig på Kirurgmottagningen för att plocka bort Port-a-cathen. Den lilla dosa som jag haft under huden i 3 1/2 år , sen första cytostatikabehandlingen. Känns skönt att den ska bort, ett friskhetstecken eftersom de ville jag skulle ha den kvar i ett par år pga att återfallsrisken då är som störst. Men är skrockfull….bara för att jag tar ut den….kommer väl skiten tillbaka.

Port

Tycker inte det ska bli vidare värst roligt att plocka ut den och bli skuren i. Det var ju en otroligt hemsk upplevelse när den skulle sättas in och en operatör som inte var riktigt klok. Så när jag var tvungen att operera om den, då den vände på sig, bad jag ju att få en annan operatör (har skrivit om det tidigare i bloggen).

Till min skräck har jag nu sett på kallelsen att det är den första operatören som också ska ta ut den i morgon. Men då jag hört att många får skitfula ärr efteråt och denna kirurg faktiskt satte den så den inte syns bakom BH-bandet (mycket mer år sidan än på bilden här ovan) och ärret är superfint så tänker jag förtränga allt annat kring insättandet och låta henne plocka ut den också. Förhoppningsvis blir det snyggt även efteråt!

IMG_2171

När detta är gjort ska jag till Neurofyslabb på KS med Mellandottern. Hon har tår som domnar sen snart ett år tillbaka och det ska kollas med tanke på Diabetesen. Men hon är lite för ung för att det ska vara en diabeteskomplikation.Men det är bäst att kolla upp ändå. En undersökning som tar en timme!!

Sen dansträning för Lillfia!

Japp, vet vad jag har att göra i morgon! Ingen brist på sysselsättning i alla fall 🙂