Majvors´

Det goda i livet, dvs familj, resor, mat, vin, skrivande, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!

Det blev en dag på akuten!

2 kommentarer

I morse när jag vaknade och vände mig i sängen var det som om hela rummet snurrade och det kändes som om jag ramlade fast jag låg ner. Somnade väl om en stund (rätt hårt faktiskt och drömde att Pernilla Wahlgren hade blivit Kicki Danielsson-tjock) men när det var dags att gå upp och jag sträckte mig efter väckarklockan så kände jag att något inte stämde. Så yr!! Satte mig med möda upp och tog mig sen ut ur sovrummet genom att hålla mig i möblerna.

Allt snurrade och drog åt höger liksom. Lyckades ta en dusch, fast besluten om att det nog skulle gå över om jag bara var på benen ett tag. Men nej. Blev bara värre och värre och tillslut kräktes jag ett par gånger av att det snurrade så.

Insåg efter att tag att det inte gav sig eller vart bättre så maken skjutsade mig till Akuten på Danderyd. Han hade väntat med att åka till jobbet för att se hur det skulle arta sig.

Inte för att metastaser i hjärnan börjar så här vad jag vet och vad andra sagt, men det är den paniken jag får. Att ”nu är det jävlar i mig kört” och ”jahaja det blev som jag fasat jag får aldrig bli pensionär”…och all den där andra dödsångesten hinner gripa tag i en.

Kom in på Akuten vid åtta. Slussades till medicinakuten och rätt snabbt kom en kille och tog blodtryck och prover. Fick väl sen vänta ca fyra timmar på en läkare. Han kom sen och tog neurologstatus, och jag fick göra övningar som skulle visa ev kristallsjuka. Men någon kristallsjuka var det inte.

Blodproverna var bra.

Fick ta ett ortostatiskt blodtryck som var prima.

Fick vänta ytterligare på att en neurolog skulle komma också. Han kom efter någon timme och jag fick göra diverse fler neurologiska test.

IMG_3719

Neurologen kom också in med en apparat som ett par typ mörklagda cyklop var kopplade till, den filmade mina ögonrörelser och skulle visa saker jag inte riktigt minns vad det var.

Han tyckte sig se rörelser i höger öga som tydde på en inflammation på balansnerven. Men han ville konsultera en neurospecialist också.

Så jag fick vänta lite och under tiden kom en man som var röda-korset volontär in med lunch. Han hade tittat förbi med jämna mellanrum under hela dagen, med tidningen Metro, frågor om han kunde göra något och med glada hejarrop och nu alltså med lunch. Fantastiskt att ha en sån till hjälp så slipper vårdpersonalen springa med sånt.

IMG_3718

Men innan specialisten kom, så tyckte jag de sagt inflammation på synnerven. Vilket kan vara ett första symtom på MS. Så i så där ungefär en timme lite drygt, var jag helt övertygad om att det var MS och efter googlande på det kunde jag ju konstatera att jag hade fler symtom på det. Domningar/krypningar i benen, trötthet, koncentrationssvårigheter och svårt att minnas bla. Så jag kände mig rätt säker och nedstämd tills de kom in igen och jag började prata MS och de bara ”va synnerven”?! Nä vi sa ”balansnerven”!

Men till saken hör att jag är nästan säker på att han AT läkaren sa synnerven och när jag ställde följdfrågor så ville han inte svara, utan svarade undanglidande och sa att de fick neurologerna ta. Jag frågade om det kunde vara allvarligt och han såg rätt ansträngd ut.

Inflammation på balansnerven verkar ju vara en helt annan femma, dock jobbigt och det kan ta lång tid att bli bättre. Men inte en sjukdom som obotlig MS.

Jag mår redan bättre. Lite yr vid vissa rörelser. Men jag fick åka hem vid halv fyra-tiden och ska ”vara som vanligt” även om jag inte skulle jobba närmaste dagen. De ringer i morgon och så får vi se om jag behöver åka in för ytterligare undersökningar eller inte. Det beror på hur tiden fram till dess blir.

Ja ibland blir dagen sannolikt inte som man tänkt sig!

Ha det gott!

 

 

Annonser

2 tankar om “Det blev en dag på akuten!

  1. Krya på dig! Hoppas att du snart känner dig frisk. Förstår din rädsla när det händer något med kroppen. Kram Annika

    Gilla

  2. Hej Therese, exakt samma sak hände mig för 1 1/2 år sen, slutade med att jag fick äta kortison i 10 dagar för att det skulle lugna sig, efter ca 2 månader var jag mer eller mindre helt återställd, men fortfarande idag kan jag få yrsel vid häftiga rörelser, men obehagligt som sjutton så jag förstår verkligen din oro. Hoppas du blir bra snabbt! Kram Karin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s