Att man trots sina 47 år inte lärt sig det, även om man är bättre på det nu än förr.
Jag berättade ju om att alla svenskar skulle träffas på en restaurang och äta ihop. När jag i Onsdags fick veta det kände jag direkt att jag nog inte skulle vilja följa med. Jag är ju ensam förälder från vår dansskola och de är hur stora gäng som helst från andra dansskolor. Men jag är inte blyg och kan ju umgås med de flesta så det var inte det.
Känner mig inte så social just nu. Jag har ju ett jobb där jag alltid måste vara engagerad i andra människor och denna lilla resa var välbehövlig i fråga att få komma ifrån det ett tag.
Har väl också att göra med att nästa vecka ska jag göra mammografi på måndagen och ultraljud av bröst på fredagen. Det är skrämmande nära nu. Rutinkontroll men ändå avskyvärt i psykisk bemärkelse och inte ett dugg behagligt fysiskt. Att klämma ihop ett opererat bröst, fast det gått tre år, är ingen höjdare kan jag lova! Är lite orolig då indragningen bara blir värre ( kan ju ha med att det gått längre tid sen op) och att det blir sår runt bröstvårtan som kliar och gör ont. Så lite saker som påverkar mitt sociala liv ligger alltså också och trycker.
Men så tänkte jag att ”va fan, jag ska inte vara så jäkla tråkig. Klart jag ska med. Har ju pratat med ett par andra föräldrar här på hotellet, så det kan nog bli kul”
Blev försenad iväg då det var lite bök med incheckningen inför i morgon. Men tillslut satt jag i en taxi på väg till restaurangen. Väl i taxin ringde dottern och sa att ”mamma du kommer aldrig att komma upp här! Vi sitter på övervåningen och det är en glastrappa upp”. Hon vet hur EXTREMT höjdrädd jag är!! Men sen ringde hon igen och sa att alls dansare satt uppe och föräldrarna nere, så det skulle lösa sig.
Sagt och gjort, 15 Euro fattigare, stegade jag in och hälsade på dem jag kände igen och på dem jag inte parat med förut men visste var dansföräldar, INGEN svarade. Stod där ett tag. Kände mig hur dum som helst men väntade på att någon skulle säga ”hej, kom och sätt dig här”. Men Nope! Jag VET att de känner igen mig, flera av dem i alla fall. Ok de är gäng på typ 15-20 föräldrar från vissa dansskolor. Men icke desto mindre, kan man inte erbjuda mig en plats då?!
Jag spanade om det fanns någon ledig plats där jag kunde slå mig ner hos något sällskap, men ingen som kändes tillgänglig och naturlig. Kändes skit, så jag gick ut och ringde dottern som fick komma ut och hämta matpengar och sen ringde jag samma taxisnubbe om hämtning. Han såg rätt frågande ut. Undrade nog vad jag gjort på en restaurang i typ en kvart! 30 euro kostade den lilla utflykten totalt, värdelöst!
Gjorde mig klar och gick ner till ”vår” restaurang på gatan. Men de hade såklart inte öppnat! Det ska tydligen jävlas idag!
Men satte mig och sitter nu ute på hotellet med ett glas vin och skriver detta. Ska snart gå iväg och äta. Vis av lärdom att i fortsättningen följa min magkänsla och inte göra saker man igentligen inte vill, bara för att!